I en digital och teknisk värld kan vi mäta allt mer. Vi ska sätta mål och följa upp resultaten. Samtidigt så vet vi att det vi mäter också har en tendens att bli målet. Att det som är lätt att mäta ofta blir det mål vi siktar mot. Och det är en svår balansgång. Vi behöver sätta mål och vi behöver mäta. Men vi behöver också vara kritiska mot de mål som vi sätter och det vi väljer att mäta. Annars är risken stor att vi uppfyller Goodharts lag

Tänk dig att du jobbar som undersköterska inom hemtjänsten i kommunen. Du har just ringt på dörren till Algot Perssons lägenhet och kliver in genom dörren. Du skannar QR-koden innanför dörren med din smartphone och säger “Hej Algot! Hur mår du idag?” Den 93-årige, smala mannen står mitt i vardagsrummet och ser ner i mattan. Han vrider händerna oroligt och mumlar något du inte kan uppfatta. Eftersom du träffat Algot under ett års tid vet du att han ibland blir orolig och förvirrad. Idag ska han duschas enligt schemat men du förstår direkt att de 30 minuter du har på dig inte kommer att räcka för att duscha honom och ge honom mat eftersom du också vet att han inte äter upp om du lämnar honom själv med maten. Att Algot får duscha en gång i veckan går att mäta. Att Algot får hjälp med att värma mat likaså. Det går också att mäta hur många gånger varje vecka som du och dina kollegor besöker Algot och arbetsgivaren kan också mäta antal minuter varje besök tar eftersom du skannar besöken. Att mäta om Algot får en acceptabel levnadsstandard är däremot mycket svårare att mäta. Om målet är att Algot ska känna sig trygg och få sina behov uppfyllda, hur ska vi veta det? Det går knappast att utläsa i hur många minuter som hemtjänstpersonalen är inloggad i Algots lägenhet. 

”När ett mått blir ett mål upphör det att vara ett bra mått.”

Goodharts lag.

Fritt översatt lyder Goodharts lag: “När ett mått blir ett mål upphör det att vara ett bra mått”. Lagen formulerades av antropologen Marilyn Strathern som uppkallade den efter den brittiske ekonomen Charles Goodhart. Goodhart hade under 1970-talet problematiserat att använda ekonomiska mått för att styra ett land. Hans uppmärksammade artikel Problems of Monetary Management: the U.K. Experience användes senare för att kritisera Margaret Thatchers sätt att leda Storbritannien. Risken är stor att man sätter ett mål som snarare är ett mått. 

Vi ska sälja för ett hundra tusen kronor. Är det ett mål eller ett mått? 

Vi ska ha 220 i medelmeritvärde bland våra elever. Är det en skola med bra kvalitet eller inte?

Vi ska duscha Algot minst en gång i veckan. Är det målet på en acceptabel livskvalitet?

Utvecklingen som lett fram till att vi har svårt att sätta mål och mäta på ett vettigt sätt beror förmodligen på många olika saker. Vi har haft en digital och teknisk utveckling som varit exponentiell de sista decennierna. Vi har haft en utveckling där New Public Management har brett ut sig. Vi har ökat transparensen och möjligheterna till kontroll mot fusk, jäv och korruption. Detta är i grunden är bra, men myntets baksida leder till mer mätande och kontrollerande. Vi har också haft en förkärlek de sista fyrtio åren att vilja sätta så kallade “smarta” mål. Ett smart mål är specifikt, mätbart, accepterat, realistiskt och tidssatt (eng. specific, measurable, achievable or attainable, realistic, time-bound). Risken är att det specifika och det mätbara flyter ihop. Det är lätt att sätta upp målet att Algot ska ha 30 insatser på en vecka varav 1 insats är dusch. Det är både specifikt och mätbart. Att mäta om Algot har en god service är svårare. Att en högstadieskola ska ha 100 % behöriga elever till gymnasiets nationella program är specifikt och mätbart men att veta om högstadieeleverna är trygga och lär sig är svårare. Att sälja för hundra tusen kronor kanske både är ett mål och ett mått, men vet vi något om hur nöjda kunderna är? 

Vi behöver både mål och mått för att veta var vi ska och om vi är på rätt väg. Däremot behöver vi vara kritiskt, fundera kring vad vi sätter mål och varför samt vad vi ska mäta och hur det kommer sig att vi mäter just det vi mäter. 

Att sätta smarta mål och följa upp dem med kloka sätt att mäta kräver inte en enkel acronym utan det kräver att vi tänker efter och reflekterar. Det kräver att vi klarar av att hålla flera tankar i huvudet samtidigt och ställer kritiska frågor. Vad är ett relevant mål egentligen? Hur kan vi mäta effekten av vårt mål? Och hur kan vi lyckas hålla isär dem så vi inte råkar gå vilse och blanda ihop dem? Det kan också vara klokt att fråga de som ska utföra uppgiften innan du sätter målet. Det kommer garanterat leda till fler kloka tankar, en känsla av att bli lyssnad på och en förståelse (vilket förhoppningsvis skapar acceptans om varför man gör vad man gör) hos dem som ska utföra uppgiften. 

Så i stället för att enbart räkna pengarna som ni tjänat kanske ni ska kontrollera med en kundgrupp vad de tycker om bemötande och kvalitet. Istället använda en kompetensutvecklingsdag i skolan för att se om lärarna sätter vettiga betyg kanske du som rektor ska intervjua eleverna om de känner sig trygga och vad man eventuellt kan göra för att det ska bli bättre. Och istället för att analysera hur många besök och minuter som Algot fått tillsyn en gång per år, faktiskt använda en halvtimme till att traska ner till Algot och pratat med honom och fråga honom vad han behöver för att få stöd av god kvalitet som det står att han ska få i Socialtjänstlagen. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s